Den systemteoretiska grundtanken är att man vid undersökning av vissa fenomen bör se dem som delar i en helhet. Delarnas relationer till varandra är av stor och ofta avgörande betydelse för helhetens sätt att fungera och hantera förändringar. Hur komponent A påverkar komponent B blir i sin tur avgörande för hur B påverkar A i fortgående i olika processer.

 

Varje komponent i ett system är i sin tur ett system av mindre enheter. Det är sålunda ett subsystem och består själv av subsystem. Utanför det system som man vid tillfället undersöker finns en omvärld som man också behöver intressera sig för, ett suprasystem. För förståelse och hanterande av en individs, grupps eller familjs situation går man till de system som individen, gruppen eller familjen har betydelsefulla relationer till.