Barn i våra rättsalar

Rättssalar är ofta mindre och mycket tråkigare en man föreställer sig. Ali är 16 år och det är redan tredje gången han sitter i ett av dessa rum och är föremål för rättegång. Han sitter ihopsjunken, huvan neddragen som att han vill försvinna in i den. Han blir ombedd att visa sitt ansikte - Ali kommer att dömas för ringa narkotikabrott och rån – det är helt klart. Ali´s ombud kommer tala till hans fördel så att straffet blir så lindrigt som möjligt. Det han inte kommer att berätta, det rätten aldrig kommer att få veta är att vuxenvärlden och samhället vände Ali ryggen redan när han 8år. 

En dag i mars 2010, det var en fredag, berättade Ali för sin fröken att hans farbror våldtagit honom, Ali vågade inte gå hem inför helgen. Socialtjänsten tillkallades många vuxna samlades runt Ali, han jourplacerades och enutredning öppnades. Det var en konstig tid, konstiga 5 månader. Ali förstod inte allt som hände… en dag var han tillbaka i hos sin familj han var både rädd och lättad. En vecka efter att Ali kom hem började misshandeln hemma och den har inte slutat. Slagen fortsatte, våldtäkterna också, hans trygghet och överlevnad blev gatan, kompisar och den konstant brännande vreden.