Så här arbetar vi på LIKA med placerade barn och unga som är traumatiserande
Placerade barn och ungdomar är samhällets mest känsliga målgrupp och behöver specifik och tydlig vuxensamverkan i sin traumabehandling. De behöver också bemötas med traumamedveten omsorg (TMO) från skola, vård och andra vuxna.
Förståelsen av trauma hos barn och unga
Att bli placerad i ett jour- eller familjehem är i sig en händelse som barn eller unga kan uppleva som traumatiskt. Även om barnet får ett bättre liv än hen hade innan placering sker ett uppbrott från de enda anknytningspersoner barnet kände till.
Exempel; skydd och stabilisering: "Pojke 10 år placerad pga av bristande omsorg, vanvård och missbruk från vårdnadshavare. Inga empatiska störningar eller utåtagerande förekommer från pojken. Pojken vill bo hos mamma. Pojken placeras mot sin vilja men med samtycke från mamma.
På frågan varför pojken är placerad svarar pojken att han inte vet. Men att han vill hem. Mamma säger om och om igen till pojken att han ska få komma hem väldigt snart. Pojken avviker regelbundet från familjehemmet och hamnar på gatan eftersom mamma inte vill ha honom hemma."
För att pojken ska kunna tillgodogöra
sig familjehemmets vård är det viktigt att hitta en formulering som mamman kan gå med på och som hon utrycker till pojken när socialtjänst är närvarande. Om detta inte är möjligt behöver en strategi för skydd undersökas.
Exempel; symtom C-PTSD:
-
återupplevande av den traumatiska händelsen
-
undvikande av miljöer och känslointryck som riskerar att aktivera minnet
-
allmän överspändhet
-
sömnsvårigheter
-
aggressivitet
-
koncentrationssvårigheter
-
ensidig och genomgripande negativ självbild
-
stora relationssvårigheter
-
bristande känsloreglering
-
dissociation och personlighetsförändringar
som kan vara lätta att förväxla med psykostillstånd och andra svåra psykiska diagnoser -
somatiska symtom som smärta
Källa: https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/komplex-ptsd
.
Traumabehandling
Traumabehandling av barn och unga inom familjehemsvården sker i tre faser:
1. trygga 2. stabilisera och 3. bearbeta
1
Fas 1 Trygghet
Det första steget att se till att barnet eller ungdomen är skyddad från den utsatta situationen och befinner sig i en lugn och trygg miljö i jour eller familjehem. Även när barnet eller ungdomen är placerad kan det förekomma risker och finnas annat behov av skydd. För hedersbrott eller hederskultur och det är viktigt att bygga strategier tidigt för att skydda barnet. Förekommer psykisk misshandel via digital eller telefonkontakt från vårdnadshavare eller annan bör socialtjänst agera för ökat skydd. LIKA bistår med utredning och kartläggning i detta skede. Om barnet har umgänge med vårdnadshavare och det ej är klarlagt vem som utsatt barn för våld eller övergrepp bör umgängesstöd och kartläggning av umgänge och barnet eller ungdomens reaktioner efter umgänge tas i bejakande.
2
Fas 2 Stabilisering
Traumabehandling för barn och unga som är placerade behöver till största och del bestå av stabilisering. Man brukar prata om detta som den andra fasen efter att barnet eller ungdomen skyddas eller första fasen om skydd ej behövs. Stabilisering är en del av traumabehandlingen. Att med barnet eller ungdomen ha tydliga samtal kring orsak varför barnet är placerat är en nödvändigt första steg för att kunna påbörja läkning. Att förtydliga tillsammans med socialtjänst och familjehem varför barnet är placerat och att det finns samstämmighet, en vuxensamverkan mellan myndigheter och skola genom ex. SIP är också nödvändigt för stabiliseringsfasen. Fas 2 går också ut på att stabilisera tillvaron och vardagen för barnet. Vid vilka tillfällen känns det jobbigt och vad kan man göra för att lugna och stärka honom eller henne när symtom blir tydliga? Hur hanterar man exempelvis mardrömmar eller rädsla för att vara ensam på bästa sätt? Skola, sysselsättning och ev. umgängen bör ha fått en rutinmässig karaktär om fas tre ska inledas. Framför allt bör barnet och ungdomen vara trygg i att kunna och våga utrycka sig känslomässigt till sina familjehemsföräldrar.
Stabiliseringsfasen kan pågå i många månader.
3
Fas 3 Bearbetning
Man ska inte tvinga barnet att prata om det som hänt, men vuxna ska finnas där och vara villig att lyssna när och om barnet vill prata eller visa (exempelvis kan barnet visa genom lek). Under bearbetningen brukar man säga att man leker och pratar om det som hänt inom toleransfönstret. Det får inte bli så jobbigt att barnet eller ungdomen får en panikattack eller stänger av helt. Barn och unga kommer behöva möta en professionell behandlare på egen hand då hon eller han kan dra sig för att prata med de närmaste om de för barnet jobbigaste sakerna. Barn och unga skyddar ofta sina vårdnadshavare och vill inte att de ska bli upprörda
Exponering och kognitiv omstrukturering går ut på att kunna leka, visa och prata om och tänka på de svåra upplevelserna på ett nytt sätt, där barnet och ungdomen får hjälp att göra det utan att börja må alltför dåligt.
Bearbetnings fasen är en skör fas och får ofta barn och ungdomar att må sämre igen – eftersom många minnen kopplade till känslor kan komma tillbaka. Då är det viktigt stabiliseringsfasen har lagt en god grund och det finns en djupt förankrad trygghet för barnet eller ungdomen att vända sig till.
För barn och unga som är placerade kan bearbetning se ut på olika sätt. De finns flera olika behandlingsmetoder beroende på symtom och ålder.
-
Tejping
-
Miljöterapi; ridning eller vara med hästar, hundträning,
-
Life span integration
-
Traumafokuserad KBT
-
CFT Compassion fokuserad terapi (för +18 år)
Den sista behandlingsfasen kan pågå i några veckor, ett halvår eller några år, helt beroende på behov och tillfriskningsförmåga.
TMO
Traumamedveten omsorg hjälper och vägleder vuxna att förstå och
möta grundläggande behov hos barn och unga som utsatts för
allvarliga och traumatiska händelser
Den centrala värdegrunden i arbetet med traumamedveten omsorg är att vi
vill förstå barnet eller ungdomen i ljuset av vad de har upplevt, inte utifrån
förhandsbestämda ramar och kategorier.
-
När vi möter utmanande beteenden hos barn och unga behöver vi ha som utgångspunkt att beteendet alltid är logiskt för barnet och inget som barnet kan att styra med viljan.
-
Barnet eller ungdomens biologiska alarmsystem är hyperkänsligt, inte därför att barnet väljer detta utan därför att barnet har behövt utveckla överlevnad.
-
När alarmsystemet slås på kommer inte barnet åt sina kognitiva färdigheter, barnet kan inte lugna ner sig själv eller förstå sig själv. Reaktionerna är biologiskt nedärvda i form av att fly, att slåss, att stelna till (frysa till) eller att spela med.
-
Ett hyperkänsligt alarmsystem hindrar samtidigt utvecklingen av ett robust regleringssystem. Barnet kan därför inte lära sig att reglera själv utan behöver aktiva vuxna som hjälper hen att regelera använder sig av TMO.
Mycket kortfattat innehåller ett TMO förhållningssätt;
-
ett mjukare bemötande och icke direkt tilltal, titta bort om nödvändigt
-
sänk rösten och prata lågt och lugnt
-
visa istället för att säga vad som ska göras, gå bredvid istället för framför
-
låt saker vara förutsägbara, tänk på att jag kan vara lättskrämd.
-
straffa mig inte för att jag är arg; beröm mig snällt, lugnt och kärleksfullt
-
om jag är riktigt rädd, ge mig något att äta, varmt att dricka, en filt och säg att du finns bredvid.
Känna igen trauma
För den som bär på traumatiska erfarenheter är det inte alls självklart att detta går att kännas vid eller prata om. Har det varit eller är vuxna som har gjort barnet illa eller svikit på andra sätt medför detta att det blir svårare att lita på andra vuxna – barnet eller ungdomen skyddar sig genom att distansera sig eller försöka undvika kontakt med vuxna just därför.
-
Närhet till andra kan trigga alarmsystemet om tidigare erfarenheter av närhet har orsakat rädsla och fruktan.
-
Det handlar sällan om ett enskilt tecken som tyder på traumatisering, snarare är det en samlad bild av beteenden.
-
Triggers kan vara saker som påminner om det hemska minnet, färg, ord, namn frågor eller andra sinnesintryck är kopplade till trauamt och något som kan sätta igång ett beteende som skiljer sig från betende innan.
-
Triggers kan göra att barnet eller ungdomen tappar kontrollen i samspel med andra, blir utåtagerande eller får flyktbeteende.
-
Barnet eller ungdomen kan också göra sig osynliga och/eller i historier, bilder och lek gestalta destruktiva situationer gång på gång.
-
Triggers kan också väcka vaksamhet på andra människor och sådant som sker runt omkring,
-
Hos framför allt små barn kan det också visa sig i bekymmer med att sköta kiss och bajs samt reglera sitt matintag
-
Gemensamt för ovanstående exempel är att det framför allt handlar om reglerings- svårigheter på olika områden.
-
Vi föds med förmågan att reagera på intryck både utifrån och inuti oss själva, men förmågan att reglera intrycken och de känslor som väcks behöver vi vuxenstöd för att utveckla.
Öppenvård och samtalsmottagning
Vi erbjuder även traumabehandling utanför familjehemsvård, i vår öppenvård runt om i länet och på vår samtalsmottagning i Stockholm